Hur kunde det bli såhär?
DU är en helt annan människa än vem jag trodde du var!
Jag trodde jag var personen som kände dig innan och utan till.
Vi har haft en riktigt stark kontakt i mer än 4 år nu och jag
känner att jag har kunnat berätta allt för dig en gång i tiden.

Första gången du berättade för mig att du hade
rökt på så blev jag riktigt förbannad.
Tänkte: Hur i helvete kan man falla för grupptryck så lätt?
Du sa t.om. till mig: Jag ville lixom prova, kunde inte säga nej.
Men jag ska ALDRIG göra om det. Det lovar jag dig!

Jag märkte att du var svag och fick dig att iallafall
lova att du skulle berätta om du gjorde det fler gånger.
Och det gjorde du. Så många gånger att jag tillslut inte ens blev sur.
Jag vill inte vara din jävla mamma men hur svårt kan
det vara att förstå att om man verkligen bryr sig
om en kompis vill man för fan inte att den personen
ska röka på och hamna i tyngre droger. Det slutar ofta med döden.
Tycker du inte att du är värd bättre så vill jag
inte längre vara kompis med dig. För att slippa bli sårad när det
går dåligt för dig så vill jag hellre inte ha med dig att göra överhuvudtaget.
Jag har verkligen varit där för dig när du behövt mig, mer kan jag inte göra.

Fast jag älskar dig som vän så är detta ett förväl!